Jag har alltid varit kreativ som person och hade tidigt intressen för målning, musik och film. Men det som varit konsekvent genom alla år, som jag kommer tillbaka till oavsett vad har varit fotografi.

Fotografering för mig har alltid varit om att fånga ett ögonblick. Min bakgrund i sportfotografi gör att jag älskar en skarp bild i rörelse. Känslan av att se ett ögonblick fruset i tiden med vetskapen om att det en millisekund senare inte hade existerat. Min favorit utmaning är därför att få en riktigt bra bild på någon som antingen ”inte gör sig bra på bild” eller någon som sällan skrattar på bild. Hittills har jag alltid lyckats!

Som fotograf är jag gärna med i bakgrunden, den som rör sig längs väggarna medans buden/brudgummen håller tal. Den som står i en buske för att försöka få en fin inramning på en grupp människor. En kort person som blivit expert på att stå på tå med kameran över huvudet för att få en bra vinkel. Jag är den som aldrig hade gått upp i ett hopptorn för att hoppa, men kan stå där för att få en ny kameravinkel med kameran hängandes över poolen. Samtidigt kan jag även stå och dirigera 80 bröllopsgäster som att det är skolfotografering.

Som person är jag inte bara fotograf, jag är tränings intresserad, saxofonist, husdjurs ägare, introvert enda dagen extrovert nästa, bokmal, serie och film entusiast och mycket mer. Att jag skulle kunna välja bara en typ av fotografi känns därför så långt borta. För att fotografi är för mig ett uttryckssätt, där jag kan använda olika delar av min personlighet i olika situationer. Vem vill definieras som bara en sak?

Men den bilden som alltid är min favorit är den som känns. Den som får dig att stanna upp en sekund. Min stil kan beskrivas som mer dokumenterande, jag gör det stora jobbet i kameran. En bra bild för mig är den jag knappt behöver göra något med. Redigering för mig är främst bara för att framhäva det som redan finns. Världen är så full av färg, att varför skulle jag vilja ta bort dess lyster?